
På 70-talet insåg Kjell Wollter att det behövdes en ny skuta, tillgången på friska gamla skutor var begränsad. Han sade flera gånger "För övrigt anser jag att vi skall bygga en ny kutter". När Gratitude vann Tall Ships Race 1978 var tiden mogen för att starta projektet. 1979 fattade Seglarskolan beslutet att låta bygga en ny kutter. Ett omfattande projekteringsarbete gjordes, i huvudsak av Seglarskolans eget folk. Parallellt arbetades det hårt med att samla in de nödvändiga pengarna. Allt gick inte problemfritt, men det gick, och offerter kunde tas in.
Tanken var först att låta bygga skrovet i stål. Dock visade det sig att inga svenska varv var intresserade av ett så udda bygge - bortsett från Hällevikstrands varv - som bygger i trä. Seglarskolan hade sedan länge använt sig av Karstensens Skibsvaerft i Skagen, Danmark, för reparationer av de gamla fartygen, och även de lämnade offert på ett träfartyg. På grund av dåvarande valutaläge var den danska offerten mer fördelaktig, och ordern gick dit.
I augusti 1980 sträcktes fartygets köl, och hon sjösattes 2 maj 1981. Fartyget utrustades och riggades och kunde i oktober 1981 göra sina första provturer. Hon seglade med elever första gången 1982.
Namnet Atlantica härrör från försäkringsbolaget med samma namn. Bolaget gav nämligen ett avgörande bidrag till fartygets finansiering.